Igår befann jag och min vän Linnea oss återigen i huvudstaden för att lyssna på musik. Vi såg det kanadensiska bandet Austra, som tyvärr inte får så mycket uppmärksamhet som de borde. Klicka här för att lyssna. (Observera keyboardistens neonshorts i videon). Bandet skriver mycket om "gay rights" och om HBTQ-frågor överlag. Fantasktiskt band med ett fantasktiskt budskap. Lyssna lyssna lyssna.

 

Bilderna är tagna med Canon 60D och Canon 50mm 1.4. Första bilden är på förbandet Heidi Mortenson som jag fick enorma James Blake-vibbar av. Det är alltid nice.

  

 

Ett band som jag fotade idag. Ganska bäst namn också.

 

 

 

Fotade förslag till en poster. Vi ska ha ett stort projekt på skolan som behöver marknadsföras. Mitt färdiga resultat tänkte jag visa när vinnaren röstats fram, typ torsdag tror jag. Kan väl meddela hur det gick då också kanske. Här är några bilder jag tog idag iallafall! (på andra bilden kanske jag inte hann ner med sprutan okej?!)

 

 

 

Gav mig ut i kylan med tygskor (stort misstag) och posade loss. Flisa ville också vara med lite (även fast hennes entusiasm inte syns så tydligt på bilden). Sjukt bäst ljus ute. Bästa söndagsaktiviteten helt klart.

 

Ni anar inte hur glad jag är att meddela att jag ska på Fotoresors roadtrip i USA i sommar. Anordnat av Rockfotoemma och innehåller både fotoutbildning och ett helvetes äventyr. Studentpresent till mig själv? Fuck yes.

 

Min årlånga konsertstorka avslutades igår tack vare underbara James Blake som spelade på Berns. Sist jag var på en redig konsert var faktiskt i januari då jag såg min gud Conor Oberst. Om man inte har någon pejl på vem den där Blake är så kan jag väl förklara att han är en brittisk musiker och producent som gör musik åt R&B/chilldubstep/elektro-hållet. Klicka här för att lyssna. 

    James levde upp till mina förväntningar och lite till. Han är en sådan duktig sångare att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Även live satt varje ton precis där den skulle. Han hade skön attityd på scenen, ödmjuk utan att vara för blyg, vilket är ganska ovanligt tyvärr. Live spelade han tillsammans med två andra killar, och man märkte verkligen hur tajta de var, hur mycket det kommunicerade och hur mycket de måste övat för att få alla ljud att sitta perfekt, precis där de skulle. En av höjdpunkterna var i Limit To Your Love, när basen kommer in och det kändes som att bröstkorgen skulle vibrera sönder. Sådan mäktig känsla! Han gör den typen av musik som får en att totalt bara svepas med och stå där rakt upp och ner, med en öl i handen i en och en halv timme och bara lyssna.