När jag var i London gjorde jag en av de coolaste sakerna i hela mitt liv. Jag gick på The Making of Harry Potter på WB Studios i Leavesden. Man fick ta del av många hemligheter om inspelningarna (bl a hur Hagrid kan vara så stor, vilket jag alltid undrat), se originalrekvisita (såsom de vises sten och den flammande bägaren) och kulisserna de använt, som Gryffindor's sällskapsrum och Dumbledore's kontor. Jag fotade runt sjuhundra bilder där och tänker pytsa ut de som blev bäst, några i taget. Här kommer första högen!

 

Jag lyssnar på sinnessjukt mycket musik och känner att det är dags att dela med mig. Så här kommer lite tips!

 

Mads Langer:

 

Dansk singer-songwriter. Skriver låtar med fina melodier och sorgliga men gulliga texter. Otroligt talangfull på alla sätt och vis, spelar både gitarr och piano som en gud, och rösten kan man ju långt ifrån klaga på. Underbart såhär på sommaren.

 

 

 

Young Guns:

 

För folk som gillar lite hårdare grejer än Mads Langer. Underbart bra alternativt rockband från England som bara växer och växer i mina ögon. Har sett dem live två gånger i år och det är fan bland det bästa jag varit med om. Dessutom är killarna otroligt trevliga (jag har liksom pratat med dem) och inte nog med det: de är snygga. Allihopa. Men jag måste poängtera att jag lyssnar på dem för musikens skull, att de dessutom ser bra ut är ett plus.

 

 

 

Bright Eyes:

 

Ett av de banden som betyder så mycket för mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Texterna, melodierna och Conor Obersts desperata röst är så perfekt att man vill gråta. De skiftar lite stil med varje album, något är lite mer elektroniskt, något är en aning country, och deras senaste är mer klassisk rock. Jag länkar en av låtarna från skivan som är lite mörkare. 

 

Och här är mina favoriter

 

 

Canon EOS 60D + Canon EF 50/1.8 II & Canon EF-S 17-85/5.6

...innan jag drar till London och hälsar på min syster!

 

Jag är en sån där människa som väljer att prioritera musik över kläder och dylikt. Så i och med detta tycker jag alltså inte att det är för dyrt att lägga ner 750 riksdaler + resa för att se ett band på en festival. Dock bör ni notera att jag heller inte slösar mina pengar, utan jag väljer bara att lägga ner pengar på band som jag verkligen har en relation till. 

 

Young Guns är ett sådant band. Fantastiska texter och otrolig scennärvaro. Dessutom har jag den sortens relation till dem där jag ser dem som mina vänner. Trots att de bor i England och vi inte alls är vänner på riktigt. När jag såg dem på scenen igår blev jag stolt. Ni vet så där "det är mina polare som står där och spelar så fantastiskt, de är mina vänner". 

 

Det är en grej till. När man ser dem live får man den där känslan av att vara speciell, typ vacker. När Gustav Wood ser in i ens ögon och sjunger sista refrängen ur "Learn My Lesson" känner man sig som att det bara är han och jag där, vi är de enda människorna på hela festivalområdet. To live is to learn, oh the heart's a heavy burden.

 

Så fint blev eftermiddagen där i Karlstad. Tryckande värme som bandet inte alls förväntat sig, då det var iskallt när de var i Stockholm. Men det beydde ju bara mer topless från bandets sida, vilket jag inte tackar nej till. Ett litet (läs stort) plus var det ju också att snacka med fyra av de fem genomstekta medlemmarna efteråt. Underbart.  

 

(bild 1 Canon EOS 60D + Canon EF 50/1.8 II, resterande bilder är tagna med digitalkamera)

 

 

...vuxenpoäng. Låt mig förklara varför.

1. Idag gjorde jag en intervju för den lokala tidningen, vilket numera är mitt arbete.

2. Jag ska på torsdag själv åka till Karlstad, träffa några där som jag aldrig pratat med i verkliga livet och gå på festival med dom. Sen ska jag åka hem från Karlstad. Själv.

 

3. På lördag ska jag besöka min syster i London. Jag flyger dit. Själv. Nästa fredag ska jag sedan - själv - flyga från London till Köpenhamn och sedan själv ta tåget till farmor i Hässleholm.

 

4. Imorgon har jag ett fotojobb.

 

5. Imorgon ska jag även ta klivet ur min komfortabla bubbla och skypa med en snubbe från Wales.

Ska man vara rädd eller glad? Ska man skratta eller gråta? Inte vet väl jag.

Jag tar aldrig kort på mig själv. Mest beror det väl på halvdant självförtroende som ligger och tuggar i mitt undermedvetna. På facebook finns det ju otroligt många som tar fina bilder på sig själva när de ser fullt normala ut, de ler. Varför kan inte jag också göra det utan att känna mig totalt töntig? Varför är det alltid jag som blåser upp kinderna eller ser i kors på alla gruppfoton? Jag dömer ju inte de som ler på sina bilder, så varför skulle de döma mig? Så nu tröttnade jag på min konstiga idéer och fixeringar. Jag tycker fortfarande jag är skittöntig, men jag gjorde det i alla fall!