They see me as a diamond though I'm just a weathered stone

Jag är en sån där människa som väljer att prioritera musik över kläder och dylikt. Så i och med detta tycker jag alltså inte att det är för dyrt att lägga ner 750 riksdaler + resa för att se ett band på en festival. Dock bör ni notera att jag heller inte slösar mina pengar, utan jag väljer bara att lägga ner pengar på band som jag verkligen har en relation till. 
 
Young Guns är ett sådant band. Fantastiska texter och otrolig scennärvaro. Dessutom har jag den sortens relation till dem där jag ser dem som mina vänner. Trots att de bor i England och vi inte alls är vänner på riktigt. När jag såg dem på scenen igår blev jag stolt. Ni vet så där "det är mina polare som står där och spelar så fantastiskt, de är mina vänner". 
 
Det är en grej till. När man ser dem live får man den där känslan av att vara speciell, typ vacker. När Gustav Wood ser in i ens ögon och sjunger sista refrängen ur "Learn My Lesson" känner man sig som att det bara är han och jag där, vi är de enda människorna på hela festivalområdet. To live is to learn, oh the heart's a heavy burden.
 
Så fint blev eftermiddagen där i Karlstad. Tryckande värme som bandet inte alls förväntat sig, då det var iskallt när de var i Stockholm. Men det beydde ju bara mer topless från bandets sida, vilket jag inte tackar nej till. Ett litet (läs stort) plus var det ju också att snacka med fyra av de fem genomstekta medlemmarna efteråt. Underbart.  
 
(bild 1 Canon EOS 60D + Canon EF 50/1.8 II, resterande bilder är tagna med digitalkamera)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0