A lonesome broken dawn that finally comes, just as I was losing faith

 

I'd like to believe destiny has a plan for me

 

Att ha lila i svartvita porträtt är något jag nyligen fattat tycke för.

Fina kompisar + fint väder = fin kväll

I know, I know, they say there's plenty more fish in the sea.

 

Första gången jag provar på såna här animeringar, så ha lite överseende med resultaten ;) Det kommer antagligen upp fler av dessa i framtiden, grymt roligt.

 

 

Tog en tripp till ett av de få ställen där jag känner mig helt trygg

Söndagseftermiddag med mina polers

So I've made peace with the falling leaves, I see their same fate in my own body.

Oh you wouldn't benefit from knowing the truth

Yes I do fear the day that I die

Warner Bros Studio Tour #1

När jag var i London gjorde jag en av de coolaste sakerna i hela mitt liv. Jag gick på The Making of Harry Potter på WB Studios i Leavesden. Man fick ta del av många hemligheter om inspelningarna (bl a hur Hagrid kan vara så stor, vilket jag alltid undrat), se originalrekvisita (såsom de vises sten och den flammande bägaren) och kulisserna de använt, som Gryffindor's sällskapsrum och Dumbledore's kontor. Jag fotade runt sjuhundra bilder där och tänker pytsa ut de som blev bäst, några i taget. Här kommer första högen!

 

Let's pretend you missed me for a while

Fick äran att fota Bob och hans vackra Corvette

Och här är mina favoriter

 

 

Canon EOS 60D + Canon EF 50/1.8 II & Canon EF-S 17-85/5.6

Mys med familjen...

...innan jag drar till London och hälsar på min syster!

 

Canon EOS 60D + Canon EF 50/1.8 II

They see me as a diamond though I'm just a weathered stone

Jag är en sån där människa som väljer att prioritera musik över kläder och dylikt. Så i och med detta tycker jag alltså inte att det är för dyrt att lägga ner 750 riksdaler + resa för att se ett band på en festival. Dock bör ni notera att jag heller inte slösar mina pengar, utan jag väljer bara att lägga ner pengar på band som jag verkligen har en relation till. 

 

Young Guns är ett sådant band. Fantastiska texter och otrolig scennärvaro. Dessutom har jag den sortens relation till dem där jag ser dem som mina vänner. Trots att de bor i England och vi inte alls är vänner på riktigt. När jag såg dem på scenen igår blev jag stolt. Ni vet så där "det är mina polare som står där och spelar så fantastiskt, de är mina vänner". 

 

Det är en grej till. När man ser dem live får man den där känslan av att vara speciell, typ vacker. När Gustav Wood ser in i ens ögon och sjunger sista refrängen ur "Learn My Lesson" känner man sig som att det bara är han och jag där, vi är de enda människorna på hela festivalområdet. To live is to learn, oh the heart's a heavy burden.

 

Så fint blev eftermiddagen där i Karlstad. Tryckande värme som bandet inte alls förväntat sig, då det var iskallt när de var i Stockholm. Men det beydde ju bara mer topless från bandets sida, vilket jag inte tackar nej till. Ett litet (läs stort) plus var det ju också att snacka med fyra av de fem genomstekta medlemmarna efteråt. Underbart.  

 

(bild 1 Canon EOS 60D + Canon EF 50/1.8 II, resterande bilder är tagna med digitalkamera)

 

 

Varför kan inte jag le?

Jag tar aldrig kort på mig själv. Mest beror det väl på halvdant självförtroende som ligger och tuggar i mitt undermedvetna. På facebook finns det ju otroligt många som tar fina bilder på sig själva när de ser fullt normala ut, de ler. Varför kan inte jag också göra det utan att känna mig totalt töntig? Varför är det alltid jag som blåser upp kinderna eller ser i kors på alla gruppfoton? Jag dömer ju inte de som ler på sina bilder, så varför skulle de döma mig? Så nu tröttnade jag på min konstiga idéer och fixeringar. Jag tycker fortfarande jag är skittöntig, men jag gjorde det i alla fall!

 

Lugn dag

Fina Elin

Spanien #1

Direkt från Spanien

BLOGGFLYTT